Innan idag har jag inte sett att jag faktiskt jämt fallit tillbaka när hela mitt liv är helt perfekt. När jag sedan försökt låta andra lösa mina problem, har jag inte sett att jag bara gått ännu längre in i problemet.
Jag är starkare än vad jag först trott. Än vad jag aldrig insett.
Den som jag var, den som jag har varit i minst 2 år är inte längre jag. Jag har levt kvar i det för att hitta en förklaring till allt.
Kanske är det bästa inte alltid det man tror, idag så tog jag ett steg vidare i mitt liv. Jag vill inte att andra människor ska lösa mina problem. När jag vet att jag kan reda ut dem själv.
Jag har bara aldrig sett på mig själv som en sjukt bra människa, som jag är. Jag älskar mig själv, och jag skulle aldrig någonsin igen vilja skada mig själv eller låta mig falla tillbaka i depression.  Jag älskar mitt liv och det är allt det positiva i livet man ska se, inte det negativa.  Från och med nu så ska jag se på allt i livet som sockervadd. Helt jävla perfekt!


Jag gillar egentligen inte att skriva om sånnahär känslor i bloggen, men jag kände att just nu ville jag verkligen skriva detta.
Jag måste också skriva att jag har världens bästa vänner, familj och kanin! ^^ och utan musiken, skulle jag aldrig kunna vara mig själv, för att jag lever för musiken.